Originalitet var vad Zeenath Reza Kahn ville förmedla där hon höll ett seminarium för en klass i grundskolan. Vanligtvis skulle hon bett eleverna plocka fram deras pennor, den gången bad hon dem istället att hitta något sätt – vilket som helst – att skriva ner uppgiften på tavlan.
Zeenath antog att hennes elever helt enkelt skulle plocka fram deras pennor som vanligt och göra det lätt för sig. Hon underskattade dock hur kreativa elever kan vara om de ges tillfället; Kritor, markeringspennor och färgpennor – vissa elever valde helt bort papper och plockade i stället fram deras skrivtavlor.
Är det inte ironiskt att lärare vill att elever ska vara innovativa, kreativa och originella när de ska bedömma dem, men hur ofta är just detta vad som lärs ut? Hur ofta uppmuntras originalitet? Hur ofta valideras originalitet och kreativitet när det väl kommer till kritan?
Skolor världen över är idag fortfarande beroende av utantillslärande och att eleverna kan återge den information som visar att de uppfyller kunskapskraven. Zeenath har hört många gånger att skolor måste ha fler regler för att ”rationalisera” elever. Bildlektionerna är till för att ”se” objektet och öva rita realistiskt. På idrottslektionerna övar elever tekniker. När experiment ska genomföras så ska elever ”repetera” dessa experiment tills de får önskat resultat.
”Hur ofta stannar vi lärare egentligen upp och uppmuntrar till problemlösning, istället för att snabbt ge ett svar, eller komma med förslag?” säger Zeenath.
Att uppmuntra till originalitet är en balansgång
Elever uppmuntras att engagera sig för innehållet som de producerar, men hur ofta får elever uppmuntran att kritisera innehåll? Zeenath har många gånger känt att hon förväntas försvara eller förklara varför hennes klass inte är medelmåttliga alla gånger. Att ibland är klassens poäng, likaså deras betyg, lägre och ibland högre. Hon ber lärare att fundera kring de ”riktlinjer” som idag bestämmer vilket betyg en elev ska få och våga ifrågasätta deras riktighet.
Som med allting annat så är uppmuntrandet av originalitet en balansgång. Strukturen i ett klassrum är något som vi inte helt kan överge, säger Zeenath. Hon ger som exempel scenen från Kindergarten Cop, med Arnold Schwarzenegger och hur barnen skapar kaos och förstörelse i klassrummet – bokstavligen. Ingen trevlig tanke.
Allting vi människor gör är bäst att vi gör med måtta. Det går dock inte att förneka att originalitet är livsnödvändigt i att hjälpa elever känna sig mer självsäkra. Denna självsäkerhet är vad som hjälper dem inse deras potential, är vad som hjälper dem att växa som människor. Zeenath har själv sett hur viktigt originalitet är för elever och att de är som mest enegagerade när de fått tillåtelsen att vara originella i deras svar, eller hur de väljer att göra deras uppgifter.
Originalitet innebär att tänka utanför boxen
Zeenath hörde själv aldrig till normen. Att vara annorlunda är alltid skrämmande.
Zeenath säger själv att hon hade turen att växa upp med föräldrar som visade uppskattning för hennes många frågor och funderingar. Också hennes lärare gladdes (i det stora hela, och långt ifrån alla) över hennes frågor och hennes vänner gav henne känslan av att vara älskad och accepterad.
För Zeenath så är det viktigt att lärare gör vad de kan så att elever känner sig trygga, uppskattade, sedda och uppmuntrade när de tänker ”utanför boxen och bortom ramarna”.
Något så simpelt som en lista av aktiviteter, för en specifik lektion, kan redan detta göra mycket för att engagera elever och få nyfikenhet att slå rot – som Zeenath själv har upptäckt. Att ge elever fria tyglar att bestämma vilka aktiviteter de vill göra, i vilken ordning och hur, är en fantastisk erfarenhet för både elever och lärare. Trots att det finns någon form av strukturerad inlärning, majoriteten av tiden är Zeenath mer av en medlare istället för en ”föreläsare”.
Vid ett tillfälle skulle Zeenaths elever presentera deras förståelse för programvarusystem, och kreativiteten rusade i höjden – från dikter till sketcher på franska, till sånger och en och annan rapplåt. Hon har haft elever som presenterat deras förståelse av planneringsfasen av ett systems utveckling- och livscykel, och som senare bekräftade att anledningen att de kunde minnas de olika faserna och stegen var tack vare hur de olika grupperna i klassen presenterade dem.
När elever blir bekväma nog med innehåll, så utvecklas en självsäkerhet och passion för att lära som överträffar betyg. Zeenath har haft elever som oroat sig för poängen de fått för en viss uppgift, denna oro hade egentligen inte så mycket att göra med att bedömningen var låg, utan eleverna oroade sig mer för faktumet att de inte hade förstått något – trots att de trodde att så var fallet. Det är denna attityd som banar väg för sunda konversationer som är fulla av integritet och ärlighet. Elever som känner denna tillförsikt och som uppnått denna mognad är elever som sällan ägnar en enda tanke åt att missköta sig. Det är inte längre betygen som är viktigast för dessa elever, utan det är deras inlärning och förståelse av kunskap som är detta.
Originalitet måste uppmuntras i unga år
Originalitet måste börja tidigt menar Zeenath. Varje gång som vi säger till ett barn ”Sådär kan du inte göra” eller ”det där är inte rätt” så manar hon till att stanna upp och tänka någoting som ”Varför inte? Kan inte det här vara en lösning eller ett perspektiv som jag inte tänkt på?”. Om lärare kan ge elever tryggheten och försäkran att de inte kommer bli avvisade för att de vågar prova på att vara originella, så kommer detta lägga grunden till en kultur av integritet – som inte kommer hotas av ett dåligt betyg eller en mindre bra lektion – detta är Zeenath övertygad om. Men allting börjar med viljan att uppmuntra originalitet.
Detta är en översättning. Originalversionen hittar du här.
Fler bloggar om originalitet:
